Vi är lite trötta...
Just nu är det extremt kvavt & fuktigt ute. Man orkar inte ta sig för någonting nästan. Väntar bara på regnet, som aldrig kommer. Södra Sverige har ju fått massor, och SMHI har hotat med regn, men det bara stänker lite. Det känns som att vara utomlands, syrefattigt & varmt.
Har gått några långrundor med hundarna, annars har jag bara haft en lugn vecka. Varit iväg på två seminarier som jobbcoachen fixat. I måndags handlade det om hur man skriver CV och personligt brev. Inte så mycket nytt under solen, men jag tog mig i kragen och skrev ett helt nytt CV. Nu har jag ett heltäckande CV, med utförlig text, så nästa gång jag söker jobb, så behöver jag bara plocka godbitarna ur detta CV och sedan hålla tummarna.
I tisdags fick vi lyssna på en föreläsning av Kjell Enhagen. Han är underhållande som person, och kan verkligen konsten att coacha en hel drös med människor. Mycket uppskattat av mig, som inte hade så stora förväntningar på förmiddagen. Timmarna bara rann iväg, och hjärnan satte igång på högvarv. Tur att man lyssnat på honom, så att man kunde unna sig åt positivt tänkande, eftersom jag upptäckte att cykeln hade punka, och då var jag bara precis utanför centrum. Fick alltså leda cykeln hem, i pissande regn, iklädd endast jeans & t-shirt. Suck!
Noki har lyckats med konststycket att först äta ett gäng döda skatungar, så att hon blev extremt dålig i magen. Att hon matvägrar hör verkligen till ovanligheterna. Precis när jag trodde att hon var på bättringsvägen, så drar hon i sig en äcklig spya utanför huset. Ännu mera torkande av spyor & badande av racerbajsande hund. Suck! Nåväl, inget ont som inte har något gott med sig! Hon gick ner i vikt, så nu är hon superslimmad. Min lilla lappis är lite väl slimmad faktiskt. Eftersom hon fällt ur all päls, så är det snart ingenting kvar av henne!
Observera bilderna nedanför! Noki ligger alltså och sover med både boll & snodd i munnen! Hon är så jävla söt!
Nu ska jag städa lite här hemma, för det ser lite halvtaskigt ut. Dick har åkt iväg till Vännäsby, för att hämta en motorcykel, som han ska låna i en vecka. Nu börjar han bli som folk igen ;) Han har dessutom köpt sig två nya gitarrer och sålt ett vapen. Det finns hopp om livet!
Saknar systeryster som är nere på kennelläger. Är fruktansvärt avundsjuk på alla som får åka iväg på hundkurser, utställningar, tävlingar. Allt sådant ligger nere för mig just nu. Har en ekonomi som är helt körd i botten. Bråkat med försäkringskassan, som inte får fingrarna ur arslet och skickar ett SGI-intyg till mig. Blir förmodligen utan ersättning för tiden som jag var nere i Revingehed. Känns inte alls muntert!
Att aldrig få åka iväg på något kul med hundarna, gör ju att man tappar sugen för all träning med dem också. Tränar bara korta, korta stunder varje dag, men får aldrig någon helhet i träningen. Dels för att jag är omotiverad, dels för att det är så jävulskt tråkigt att alltid träna ensam. Har inte råd att börja köra bilen ut till Ön för att träna, så illa är det faktiskt...
Tur att man har hundar som håller humöret uppe på en! Både Noki & Paddy jobbar hårt för att charma mig, och få mig att skratta. Paddy har ju alltid varit husets clown, men nu har även Noki börjat toka sig. Grannarna tror säkert att jag är lite halvgalen, om de hör mig om dagarna, eftersom jag sitter här och skrattar i min ensamhet. Men låt dem tro det då! Bättre att sitta och skratta, än att gräva ner mig i tröstlöshet och apati...
Har gått några långrundor med hundarna, annars har jag bara haft en lugn vecka. Varit iväg på två seminarier som jobbcoachen fixat. I måndags handlade det om hur man skriver CV och personligt brev. Inte så mycket nytt under solen, men jag tog mig i kragen och skrev ett helt nytt CV. Nu har jag ett heltäckande CV, med utförlig text, så nästa gång jag söker jobb, så behöver jag bara plocka godbitarna ur detta CV och sedan hålla tummarna.
I tisdags fick vi lyssna på en föreläsning av Kjell Enhagen. Han är underhållande som person, och kan verkligen konsten att coacha en hel drös med människor. Mycket uppskattat av mig, som inte hade så stora förväntningar på förmiddagen. Timmarna bara rann iväg, och hjärnan satte igång på högvarv. Tur att man lyssnat på honom, så att man kunde unna sig åt positivt tänkande, eftersom jag upptäckte att cykeln hade punka, och då var jag bara precis utanför centrum. Fick alltså leda cykeln hem, i pissande regn, iklädd endast jeans & t-shirt. Suck!
Noki har lyckats med konststycket att först äta ett gäng döda skatungar, så att hon blev extremt dålig i magen. Att hon matvägrar hör verkligen till ovanligheterna. Precis när jag trodde att hon var på bättringsvägen, så drar hon i sig en äcklig spya utanför huset. Ännu mera torkande av spyor & badande av racerbajsande hund. Suck! Nåväl, inget ont som inte har något gott med sig! Hon gick ner i vikt, så nu är hon superslimmad. Min lilla lappis är lite väl slimmad faktiskt. Eftersom hon fällt ur all päls, så är det snart ingenting kvar av henne!
Observera bilderna nedanför! Noki ligger alltså och sover med både boll & snodd i munnen! Hon är så jävla söt!
Nu ska jag städa lite här hemma, för det ser lite halvtaskigt ut. Dick har åkt iväg till Vännäsby, för att hämta en motorcykel, som han ska låna i en vecka. Nu börjar han bli som folk igen ;) Han har dessutom köpt sig två nya gitarrer och sålt ett vapen. Det finns hopp om livet!
Saknar systeryster som är nere på kennelläger. Är fruktansvärt avundsjuk på alla som får åka iväg på hundkurser, utställningar, tävlingar. Allt sådant ligger nere för mig just nu. Har en ekonomi som är helt körd i botten. Bråkat med försäkringskassan, som inte får fingrarna ur arslet och skickar ett SGI-intyg till mig. Blir förmodligen utan ersättning för tiden som jag var nere i Revingehed. Känns inte alls muntert!
Att aldrig få åka iväg på något kul med hundarna, gör ju att man tappar sugen för all träning med dem också. Tränar bara korta, korta stunder varje dag, men får aldrig någon helhet i träningen. Dels för att jag är omotiverad, dels för att det är så jävulskt tråkigt att alltid träna ensam. Har inte råd att börja köra bilen ut till Ön för att träna, så illa är det faktiskt...
Tur att man har hundar som håller humöret uppe på en! Både Noki & Paddy jobbar hårt för att charma mig, och få mig att skratta. Paddy har ju alltid varit husets clown, men nu har även Noki börjat toka sig. Grannarna tror säkert att jag är lite halvgalen, om de hör mig om dagarna, eftersom jag sitter här och skrattar i min ensamhet. Men låt dem tro det då! Bättre att sitta och skratta, än att gräva ner mig i tröstlöshet och apati...
Laddat batterierna
Nu är jag fit for fight igen! Jag har vilat upp mig ett par dagar, och bara njutit av livet.
Kvällarna har tillbringats nere vid sjön. Har simmat, mestadels med Paddy, eftersom Noki envisats med att äta allehanda gobitar ute i skogen och sedan spytt som en gris. Någon kväll, så har även hon fått simma, och nu ikväll har jag tänkt ta med henne och pina henne i vattnet en stund. Hon hatar verkligen att simma, men jag tycker att det är en perfekt motionsform för hundarna nu när det är så varmt ute.
Paddy har fått till tekniken riktigt bra, även om det skett under högljudda protester. Han får ju så vansinnigt tung päls i vattnet, och när han ska upp på stranden får han kämpa som en tok. Stackarn!
I lördags hade jag några timmar att slå ihjäl. Det var på tok för varmt för att göra någon nytta överhuvudtaget, så jag offrade mig och for ner till Nydalasjön med systeryster & Fiffi. Vi låg och stekte ett par timmar, vilket resulterade i att jag såg ut som levande reklam för Danska flaggan sen. Fy fan vad jag brände mig!!! Har ju lite svårt för att ligga still & bara finnas till, men mitt sällskap var inte så roade av att bada, så jag fick ligga & pressa även jag...
Idag har jag & syrran knallat upp på Bräntistoppen. Hur varmt som helst, men hundarna for som gremlins i slalombacken ändå. Upp & ner, härs & tvärs som skållade råttor. Snacka om att de motionerar sig själva!!! När vi pustat ut uppe på toppen, så tog vi lite slingriga skogsvägar tillbaka. Skönt att få vara i skogen, där det var skuggigt & svalt.
Nu ska jag röja litegrann i kanonkulan. Det ser ut som ett bombnedslag hemma, med fuktiga badkläder, grusiga lakan, blöta & skitiga handdukar. Både jag & Olle badar ju varje kväll, så det dras ju ner en hel del tvätt! Ska även försöka piska Olle till att städa sitt rum, för där ser det värre ut än Jerusalems förstörelse.
Tänker bara softa en stund framför datorn, sen gör jag ett ryck. Ska bli skönt att få simma med Noki ikväll. Det ser jag fram emot, även om Paddy lär bli grymt besviken av att bara få traska kvällsrundan ensam med husse...
Tillbaka i civilisationen
Jaha, då vart man som folk igen!
Det har varit 11 dagar fyllda av utbildning & hetta. Lyckades att träffa in sommarens hetaste period nere i Skåne. Dagar med 35 grader i skuggan, tillbringade med grönkläder, mestadels inomhus.
För mig har det varit både positivt och negativt i år nere på Revingehed. För första gången under en kurs, så hade jag hemlängtan och upplevde att tiden gick oerhört sakta. De första dagarna nere på kursen hade vi bara repetition, som kändes ganska meningslöst för mig. Trodde att det skulle bli mer ledarskap, men så var inte fallet.
Vi fick öva på truppföring iallafall. Det klarade jag av med glans! Att få en grupp att röra sig i takt när hettan ute är olidlig, är inte det lättaste! Vi marscherade ner till koket, för utspisning. Maten som grundkursarna i Fältkockutbildningen åstadkom var mycket god!
Slutövningen gick över förväntan bra! Trots att vi var 3 befäl i vår grupp. Det är den sämsta idé som kursledningen hittat på hittills. Det fungerade mycket dåligt för mig iallafall! Själva ledarskapsbiten när jag hade befälet gick utmärkt, men när jag skulle kliva av och bli stf, så tog jag ett för stort kliv bakåt och anammade instruktörsrollen för mycket.
Fick hur som helst lära mig oerhört mycket under själva slutövningen. Mycket nya begrepp, nya Natosymboler på plottningen, plottning på sjökort, nya rapporteringssystem. Att vara på en bataljonsstab var helt nytt för mig, även att bedriva en stab inomhus!
Gruppen som vi hade var helt underbar! En av tjejerna satt med "plastgips" hela övningen i den extrema hettan, och utförde sina uppgifter med bravur!
Våra bataljonschefer var mycket kunniga, även om de låg på en alldeles för hög nivå från början. När vi väl hade jobbat in oss i staben, så var det dags att bryta övningen. Hade gärna sett att övningen hade varit på 4 dygn istället för 3.
Vi hann åtminstone uppleva både strömavbrott och gaslarm. Jag har fått hålla en lägesorientering för första gången i mitt liv. Och allt med helt nya Nato-uttryck och nya Nato-benämningar! Fixade även detta med den äran, så jag är enormt imponerad av min egen insats. Fick även äran att guida chefen för Svenska Lottakåren och hela TFU-G och TFU-Gb på vår stab. Även detta mycket lärorikt!
Idag har jag bara softat runt i tillvaron för att samla tankar och återhämta mig. Ser som vanligt ut som en krigszon i ansiktet, efter några dagars övning. Vätskebrist och utmattning får ju herpesen att blomma som aldrig förr!
Ikväll ska jag fara ner till Nydalasjön och simma igen. Gjorde det igår också, och det var hur skönt som helst. Ska strax ner på ängarna med hundarna och titta till fåren. Skönt att vara hemma igen!
Bilderna jag använt i bloggen idag, är tagna av en fotograf från Lottorna. Han smög runt och fotade lite här och där. Tyvärr har jag glömt hans namn, men jag tror inte att han går sönder för det...
Det har varit 11 dagar fyllda av utbildning & hetta. Lyckades att träffa in sommarens hetaste period nere i Skåne. Dagar med 35 grader i skuggan, tillbringade med grönkläder, mestadels inomhus.
För mig har det varit både positivt och negativt i år nere på Revingehed. För första gången under en kurs, så hade jag hemlängtan och upplevde att tiden gick oerhört sakta. De första dagarna nere på kursen hade vi bara repetition, som kändes ganska meningslöst för mig. Trodde att det skulle bli mer ledarskap, men så var inte fallet.
Vi fick öva på truppföring iallafall. Det klarade jag av med glans! Att få en grupp att röra sig i takt när hettan ute är olidlig, är inte det lättaste! Vi marscherade ner till koket, för utspisning. Maten som grundkursarna i Fältkockutbildningen åstadkom var mycket god!
Slutövningen gick över förväntan bra! Trots att vi var 3 befäl i vår grupp. Det är den sämsta idé som kursledningen hittat på hittills. Det fungerade mycket dåligt för mig iallafall! Själva ledarskapsbiten när jag hade befälet gick utmärkt, men när jag skulle kliva av och bli stf, så tog jag ett för stort kliv bakåt och anammade instruktörsrollen för mycket.
Fick hur som helst lära mig oerhört mycket under själva slutövningen. Mycket nya begrepp, nya Natosymboler på plottningen, plottning på sjökort, nya rapporteringssystem. Att vara på en bataljonsstab var helt nytt för mig, även att bedriva en stab inomhus!
Gruppen som vi hade var helt underbar! En av tjejerna satt med "plastgips" hela övningen i den extrema hettan, och utförde sina uppgifter med bravur!
Våra bataljonschefer var mycket kunniga, även om de låg på en alldeles för hög nivå från början. När vi väl hade jobbat in oss i staben, så var det dags att bryta övningen. Hade gärna sett att övningen hade varit på 4 dygn istället för 3.
Vi hann åtminstone uppleva både strömavbrott och gaslarm. Jag har fått hålla en lägesorientering för första gången i mitt liv. Och allt med helt nya Nato-uttryck och nya Nato-benämningar! Fixade även detta med den äran, så jag är enormt imponerad av min egen insats. Fick även äran att guida chefen för Svenska Lottakåren och hela TFU-G och TFU-Gb på vår stab. Även detta mycket lärorikt!
Idag har jag bara softat runt i tillvaron för att samla tankar och återhämta mig. Ser som vanligt ut som en krigszon i ansiktet, efter några dagars övning. Vätskebrist och utmattning får ju herpesen att blomma som aldrig förr!
Ikväll ska jag fara ner till Nydalasjön och simma igen. Gjorde det igår också, och det var hur skönt som helst. Ska strax ner på ängarna med hundarna och titta till fåren. Skönt att vara hemma igen!
Bilderna jag använt i bloggen idag, är tagna av en fotograf från Lottorna. Han smög runt och fotade lite här och där. Tyvärr har jag glömt hans namn, men jag tror inte att han går sönder för det...
