Varför Blåkulla???
I år hade jag fixat kvasten i tropptrim, men sen kände jag i sista minuten, näe...
Varför åka till Blåkulla när vi det så fint här på Mumindalen???. Skärtorsdagen var min sista dag på länsstyrelsen. Blev bjuden på lunch och fick en underbart vacker mugg. Känns bara bra att få sluta där. Har gjort vad jag kunnat där, och har lämnat avtryck!
På kvällen gick jag & min kära make ner till Prästsjön och tittade på tranorna, istället för att åka kvastrally till Blåkulla. Lugnt & fridfullt, men storartat på något vis. Tranor är mäktiga fåglar!!!
Långfredagen fick jag ett allmänt tokryck. Jag badade bägge hundarna, vaskade hela lägenheten, bytte gardiner i sovrummen och var allmänt husmoderlig. Vi gick en runda med hundarna till Prästsjön även denna kväll, men då hade tranorna annat för sig. Pelle & Pia dök upp hemma hos oss på kvällen, och festen var ett faktum. Många drinkar & öl senare, följde jag systeryster hem och dök sent omsider ner i min säng vid 3-tiden på morgonen.
Påskaftonen började med jordens baksmälla & en helt sjuk ryggvärk. Det tar på ryggen att bada hundar vid min ålder!!!
Nåväl, efter en cykeltur till stan & en timmes powernap i soffan, så var jag redo för nästa långprommis med hundarna. Eller kanske inte...
Musklerna skrek i högan sky!!! Snälla människa, koppla av!!! Du är inte 20 år längre!!! Vila!!! Sov!!! Gå inte mer!!!
Tror ni att jag lyssnade???
Näe...
Varför åka till Blåkulla när vi det så fint här på Mumindalen???. Skärtorsdagen var min sista dag på länsstyrelsen. Blev bjuden på lunch och fick en underbart vacker mugg. Känns bara bra att få sluta där. Har gjort vad jag kunnat där, och har lämnat avtryck!
På kvällen gick jag & min kära make ner till Prästsjön och tittade på tranorna, istället för att åka kvastrally till Blåkulla. Lugnt & fridfullt, men storartat på något vis. Tranor är mäktiga fåglar!!!
Långfredagen fick jag ett allmänt tokryck. Jag badade bägge hundarna, vaskade hela lägenheten, bytte gardiner i sovrummen och var allmänt husmoderlig. Vi gick en runda med hundarna till Prästsjön även denna kväll, men då hade tranorna annat för sig. Pelle & Pia dök upp hemma hos oss på kvällen, och festen var ett faktum. Många drinkar & öl senare, följde jag systeryster hem och dök sent omsider ner i min säng vid 3-tiden på morgonen.
Påskaftonen började med jordens baksmälla & en helt sjuk ryggvärk. Det tar på ryggen att bada hundar vid min ålder!!!
Nåväl, efter en cykeltur till stan & en timmes powernap i soffan, så var jag redo för nästa långprommis med hundarna. Eller kanske inte...
Musklerna skrek i högan sky!!! Snälla människa, koppla av!!! Du är inte 20 år längre!!! Vila!!! Sov!!! Gå inte mer!!!
Tror ni att jag lyssnade???
Näe...
Tia stortrivs nere vid älven. Många fåglar & sorkar att hålla rätt på. Hon hade nog gärna viljat springa lös & härja bäst hon ville!
Som vanligt när vi tar paus, så hittar Noki en pinne, Paddy står och skäller, Tia spanar och Bruno gör vad som faller honom in. Visst ser jag ut som en lappjävel med dragbältet???
...men det är hur skönt som helst med dragbältet, då kan man avlasta med vattenflaska, och har alltid händerna fria...
...men det är hur skönt som helst med dragbältet, då kan man avlasta med vattenflaska, och har alltid händerna fria...
Det här blir nog morgondagens grillplats!!! Alla var rörande ense om att det var en bra plats!
I synnerhet Tia, som älskade vinden genom öronen, folket som gick förbi, vågornas brus...
Men det kan ju vara farligt nära älvkanten!!!
Vi hade ganska roligt åt denna skylt! Varning för flodvåg!!! Idag var älven stilla som en söndag!
Vi hade ganska roligt åt denna skylt! Varning för flodvåg!!! Idag var älven stilla som en söndag!
Väl framme vid den omtalade Notvarpsbron tog vi en rast. Ett enhälligt beslut om att inte gå över var ganska självklart! Varför tvinga över hundar på en bro som har ett golv av sträckplåt??? Helt sinnesjukt!!! Vassa kanter, stora hål, som gjort för både skador på trampdynor och klor. Vi valde att fortsätta västerut istället...
...efter en välbehövlig rast & vila förstås!!!
Nästa anhalt var Baggböle Herrgård. Hur vackert som helst! Tänk att få bo så!!!
Det finns ett arboretum med massvis av konstiga buskar & träd i anslutning till herrgården, vilket roade oss en bra stund. Håller vi på att bli gamla eller??
Det finns ett arboretum med massvis av konstiga buskar & träd i anslutning till herrgården, vilket roade oss en bra stund. Håller vi på att bli gamla eller??
Umeå har faktiskt en hel del historia att bjuda på, och en hel del att visa för turister & annat löst folk. Inte för att jag är infödd Umebo, men sådana här gånger, då är jag faktiskt stolt över min stad, och vars jag valt att bosätta mig!
Som slutövning skulle vi ta oss uppför trapporna till Herrgården! Någon vänlig själ hade satt ut parkbänkar vid varje trappavsats! Tack, tack, tack!
Dick hade mycket roligt åt alla skyltar efter vägen, som vanligt! Denna skylt visar faktiskt inte att vi var i Sibiren, utan att växterna där kom från Sibirien.
Slutmålet för dagens etapp!
Vi gick långt! Det var varmt, det var jobbigt, men kul!
Värsta etappen var nog på hemvägen, när jag i vanlig ordning hittade en "genväg". Några naturtrappor uppför en slänt. Jag lovar att syrran aldrig hatat mig så mycket som då!!! Hutlöst branta trappor, sinnesjuka stup men en vidunderlig utsikt. Vad spelar det för roll, när man har ett bokstavsbarn till hund i kopplet??? Hon kämpade, hon slet, adrenalinet sprutade ur varje por i kroppen på henne.
Lätt för mig att studsa uppför trapporna, vilt flåsande och vara entusiastisk över utsikten, när jag har hundar som alltid finner sig i mina påhitt, när hon har en galning i kopplet, som mitt i värsta branten kommer på att han vill testa hur det är att vara fågel...
Väl hemkomna, trötta i fötterna modell värre, så fixade jag iordning årets godaste laxpudding. Sen flöt kvällen på som vanligt.
Imorgon ska jag och systeryster klocka tid hur länge det tar att cykla till kontaktvägen. Varför då???
Jo, för världens bästa mumintroll har fått jobb som transportledare på Bilfrakt!!!
Vi gick långt! Det var varmt, det var jobbigt, men kul!
Värsta etappen var nog på hemvägen, när jag i vanlig ordning hittade en "genväg". Några naturtrappor uppför en slänt. Jag lovar att syrran aldrig hatat mig så mycket som då!!! Hutlöst branta trappor, sinnesjuka stup men en vidunderlig utsikt. Vad spelar det för roll, när man har ett bokstavsbarn till hund i kopplet??? Hon kämpade, hon slet, adrenalinet sprutade ur varje por i kroppen på henne.
Lätt för mig att studsa uppför trapporna, vilt flåsande och vara entusiastisk över utsikten, när jag har hundar som alltid finner sig i mina påhitt, när hon har en galning i kopplet, som mitt i värsta branten kommer på att han vill testa hur det är att vara fågel...
Väl hemkomna, trötta i fötterna modell värre, så fixade jag iordning årets godaste laxpudding. Sen flöt kvällen på som vanligt.
Imorgon ska jag och systeryster klocka tid hur länge det tar att cykla till kontaktvägen. Varför då???
Jo, för världens bästa mumintroll har fått jobb som transportledare på Bilfrakt!!!
Kommentarer
Trackback
