Varför Blåkulla???

I år hade jag fixat kvasten i tropptrim, men sen kände jag i sista minuten, näe...

Varför åka till Blåkulla när vi det så fint här på Mumindalen???.  Skärtorsdagen var min sista dag på länsstyrelsen. Blev bjuden på lunch och fick en underbart vacker mugg. Känns bara bra att få sluta där. Har gjort vad jag kunnat där, och har lämnat avtryck!

På kvällen gick jag & min kära make ner till Prästsjön och tittade på tranorna, istället för att åka kvastrally till Blåkulla. Lugnt & fridfullt, men storartat på något vis. Tranor är mäktiga fåglar!!!

Långfredagen fick jag ett allmänt tokryck. Jag badade bägge hundarna, vaskade hela lägenheten, bytte gardiner i sovrummen och var allmänt husmoderlig. Vi gick en runda med hundarna till Prästsjön även denna kväll, men då hade tranorna annat för sig. Pelle & Pia dök upp hemma hos oss på kvällen, och festen var ett faktum. Många drinkar & öl senare, följde jag systeryster hem och dök sent omsider ner i min säng vid 3-tiden på morgonen.

Påskaftonen började med jordens baksmälla & en helt sjuk ryggvärk. Det tar på ryggen att bada hundar vid min ålder!!!

Nåväl, efter en cykeltur till stan & en timmes powernap i soffan, så var jag redo för nästa långprommis med hundarna. Eller kanske inte...

Musklerna skrek i högan sky!!! Snälla människa, koppla av!!! Du är inte 20 år längre!!! Vila!!! Sov!!! Gå inte mer!!!

Tror ni att jag lyssnade???

Näe...

Jag, Dick & systeryster drog ut i strid igen!!! Nu styrde vi fötter & tassar mot Klabböle. Först ett stopp vid "järngubben". Hundarna är väldigt misstänksamma mot denna man, som står stilla och blickar ut över Löftets Gränd, dag ut och dag in...

Bruno & Tia gick med på att hälsa på gubben, så sedan kunde vi styra stegen ner mot älven...

Nere vid älven var det sagolikt vackert, som vanligt! Strålande solsken, varmt och faktiskt inte så mycket folk!



Tia stortrivs nere vid älven. Många fåglar & sorkar att hålla rätt på. Hon hade nog gärna viljat springa lös & härja bäst hon ville!



Som vanligt när vi tar paus, så hittar Noki en pinne, Paddy står och skäller, Tia spanar och Bruno gör vad som faller honom in. Visst ser jag ut som en lappjävel med dragbältet???

...men det är hur skönt som helst med dragbältet, då kan man avlasta med vattenflaska, och har alltid händerna fria...



Det här blir nog morgondagens grillplats!!! Alla var rörande ense om att det var en bra plats!



I synnerhet Tia, som älskade vinden genom öronen, folket som gick förbi, vågornas brus...



Men det kan ju vara farligt nära älvkanten!!!

Vi hade ganska roligt åt denna skylt! Varning för flodvåg!!! Idag var älven stilla som en söndag!



Väl framme vid den omtalade Notvarpsbron tog vi en rast. Ett enhälligt beslut om att inte gå över var ganska självklart! Varför tvinga över hundar på en bro som har ett golv av sträckplåt??? Helt sinnesjukt!!! Vassa kanter, stora hål, som gjort för både skador på trampdynor och klor. Vi valde att fortsätta västerut istället...



...efter en välbehövlig rast & vila förstås!!!



Nästa anhalt var Baggböle Herrgård. Hur vackert som helst! Tänk att få bo så!!!

Det finns ett arboretum med massvis av konstiga buskar & träd i anslutning till herrgården, vilket roade oss en bra stund. Håller vi på att bli gamla eller??



Umeå har faktiskt en hel del historia att bjuda på, och en hel del att visa för turister & annat löst folk. Inte för att jag är infödd Umebo, men sådana här gånger, då är jag faktiskt stolt över min stad, och vars jag valt att bosätta mig!



Som slutövning skulle vi ta oss uppför trapporna till Herrgården! Någon vänlig själ hade satt ut parkbänkar vid varje trappavsats! Tack, tack, tack!



Dick hade mycket roligt åt alla skyltar efter vägen, som vanligt! Denna skylt visar faktiskt inte att vi var i Sibiren, utan att växterna där kom från Sibirien.



Slutmålet för dagens etapp!

Vi gick långt! Det var varmt, det var jobbigt, men kul!

Värsta etappen var nog på hemvägen, när jag i vanlig ordning hittade en "genväg". Några naturtrappor uppför en slänt. Jag lovar att syrran aldrig hatat mig så mycket som då!!! Hutlöst branta trappor, sinnesjuka stup men en vidunderlig utsikt. Vad spelar det för roll, när man har ett bokstavsbarn till hund i kopplet??? Hon kämpade, hon slet, adrenalinet sprutade ur varje por i kroppen på henne.

Lätt för mig att studsa uppför trapporna, vilt flåsande och vara entusiastisk över utsikten, när jag har hundar som alltid finner sig i mina påhitt, när hon har en galning i kopplet, som mitt i värsta branten kommer på att han vill testa hur det är att vara fågel...

Väl hemkomna, trötta i fötterna modell värre, så fixade jag iordning årets godaste laxpudding. Sen flöt kvällen på som vanligt.

Imorgon ska jag och systeryster klocka tid hur länge det tar att cykla till kontaktvägen. Varför då???

Jo, för världens bästa mumintroll har fått jobb som transportledare på Bilfrakt!!!

April, april...

Jaha, då har man en myndig unge nu då! Känns konstigt! För mig kommer han alltid att vara ett barn, oavsett hur vuxen han blir!

Födelsedagen förlöpte utan inblandning av polismakt eller vårdinstans. Känns ju skönt. Han hade förfest här hemma, så jag & Dick fick tillbringa större delen av fredagskvällen i sovrummet & kolla TV via internet. Vad skulle man göra utan detta Internet???



Det var på ostadiga ben han klev upp morgonen efter! Det tar hårt på en ung man att vara ute på krogen för första gången i sitt liv, ha, ha, ha!!!

Som tur är, så finns ju Noki till hands. Hon ställer gladeligen upp för att sova bort en förmiddag i hundsängen! Lillhusse är ju en människa som hon avgudar!

På eftermiddagen hade vi besök av Olles pappa med familj. Tårtkalas & presentutdelning. Hade faktiskt lyckats riktigt bra med tårtan den här gången! Pyntade med påskägg (godis), eftersom Olle alltid brukar fylla år till påsk. Det här året är ju påsken extremt sen!

Idag har jag & systeryster fördrivit dagen med att gå dryga milen med hundarna. Vi gick strandpromenaden ända in till stan. Skönt var det, även om solen lyste med sin frånvaro! Mycket folk i rörelse, och väldigt mycket sjöfågel som anlänt till stan.

Passade på att reka efter trappräcken för Olles del, när jag ändå var ute. Hittade ett räcke, men fick veta att den här trappen betraktas som mycket svåråkt och farlig.



Nåväl, jag gjorde ju ett försök iallafall!

På hemvägen irrade vi omkring på områden vi aldrig besökt förr! Umeå är en lustig stad! Rätt som det är, så dyker det upp väldans gamla gårdar, med ladugårdar & hela kittet, bara 5 minuter från stadskärnan! Helt sjukt alltså!

Gjorde en avstickare förbi syrran, så mina hundar fick tömma av sig all sand från sina pälsar. Hon uppskattar säkert detta när hon ska städa!

Traskade hemåt för att pricka in tiden exakt när Dick tog ut pizzan ur ugnen. Inte helt fel med sådan service!

Nu ska jag fortsätta att glo på film ett tag. En ny praktikvecka väntar, och det känns skönt att ha fått en helg att vila upp sig på. Det är väl inte jordens roligaste arbetsuppgifter alla gånger. Har nog aldrig fått så mycket skäll via telefon som under den senaste veckan. Det är inte populärt att skicka brev till folk, där de får veta att de väntar böter på 10 000 kr om de inte avvecklar fastigheter. Suck!

I övrigt är livet helt OK. Bortsett från grannens katt, som förpestar tillvaron för oss. Det är en stor, elak katt, som sitter i trappavsatsen & väntar på oss, för att sedan göra utfall mot hundarna. Inte så populärt, kan jag väl lugnt säga! Jag är en djurälskare normalt sett, men sådana gånger, då är jag inte så snäll mot katten. Jag vill inte att mina hundar ska få ögonen utklösta av en tokig katt. Skulle detta hända, så lär kattägaren få det jävligt drygt att leva en tid framöver...

RSS 2.0